Strömbergs analys upplagd av Coach Riley

Tack för det Tomas!

Kändes fantastiskt att komma in på ett fullsatt Zinken och ta emot de stående ovationerna.

Var inte alls förberedd på ett sådant mottagande efter mitt långa uppehåll. I början av hyllningsceremonin, när min tröja långsamt hissades ner från taket inför de jublande fansen… ja, var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Märkbart berörd av stunden kändes mitt spel i första perioden lite trevande och jag hade svårt att nå upp i den extremt höga nivå som man skall kunna kräva av mig.

Men efter ett par förlösande slagsmål och 20 minuters konstant gnäll i det egna båset så började det lossna. Att jag bara fick ett mål med mig känns snöpligt då jag gjorde allt rätt och stundtals var så briljant att jag skrattade högt och hånfullt bakom det svincoola bandymunskyddet. Det är härligt att vara så här sjukt bra, det ska ni vet. Härligt!

Jag tycker för övrigt att Rickard är lite hård i sin bedömning. Förutom att vi gnällde, startade onödiga slagsmål, ramlade in på isen, byte med fel gubbe, tog för långa byten, har dålig kondis, sket i att försvara oss, inte skapade något framåt, missade klockrena frilägen och helt saknar talang så gjorde vi det mesta rätt. Det är små marginaler som avgör. Får vi bara dessa små bitar på plats så har vi en bra chans mot CCCP.





Hälsar en ödmjuk Johnny ”The great one” Strömberg